Hundvalpen Mindy mediterar
Människor krånglar ofta till de enklaste av saker. Som nu det här med skogen. Det är ju självklart att skogen är bäst!
Människor krånglar ofta till de enklaste av saker. Som nu det här med skogen. Det är ju självklart att skogen är bäst!
Varför gör det så gott att ta en skogspromenad? Under Ekofastan har jag tänkt på skogens betydelse för det psykiska välmåendet.
Nu har vi kommit till slutet av vår vandring med pilgrimsorden. Det känns rätt att avsluta med ryggsäcken.
Skogen är så mycket mer än träden, virket och bär- och svampplockningen. Framför allt är den en källa till upplevelser och livslånga minnen.
Andlighet kan inte vara prydnad, lyx, metafysik, vishet eller tankelek. Den är inte hobby. Den är kropp. Den är andning. Den är vind som blåser var den vill.
Före coronapandemin levde vi i en värld där tystnad var en lyxvara. Överallt fanns det prat, buller, skrammel, pip och andra ljud. I och med pandemin blev mångas liv lugnare och kanske tystare.
Hur kan vi (åter)erövra långsamheten? Kan månne skogen lära oss sånt? Hjälper det att tro att Gud är på det långsammas sida?
Skogen kallar oss bort från vår egen bubbla till att tänka på våra medmänniskor i fattiga länder. Vi är kallade att stöda de allra mest utsatta människorna i länder där klimatförändringen redan idag hotar livsvillkoren.
Bekymmerslöshet är inte nonchalans. Bekymmerslösheten blundar inte för verkligheten. För mig är den en tillit att kraft finns.
Skogen ger glädje. Det är inte alls samma sak att vandra på asfalt och nosa på grannarnas gräsmattor. Tycker hundvalpen Mindy.