Hundvalpen Mindy mediterar
Människor krånglar ofta till de enklaste av saker. Som nu det här med skogen. Det är ju självklart att skogen är bäst!
Människor krånglar ofta till de enklaste av saker. Som nu det här med skogen. Det är ju självklart att skogen är bäst!
Varför gör det så gott att ta en skogspromenad? Under Ekofastan har jag tänkt på skogens betydelse för det psykiska välmåendet.
Nu har vi kommit till slutet av vår vandring med pilgrimsorden. Det känns rätt att avsluta med ryggsäcken.
Skogen är så mycket mer än träden, virket och bär- och svampplockningen. Framför allt är den en källa till upplevelser och livslånga minnen.
Andlighet kan inte vara prydnad, lyx, metafysik, vishet eller tankelek. Den är inte hobby. Den är kropp. Den är andning. Den är vind som blåser var den vill.
Hur kan vi (åter)erövra långsamheten? Kan månne skogen lära oss sånt? Hjälper det att tro att Gud är på det långsammas sida?
Bekymmerslöshet är inte nonchalans. Bekymmerslösheten blundar inte för verkligheten. För mig är den en tillit att kraft finns.
Skogen ger glädje. Det är inte alls samma sak att vandra på asfalt och nosa på grannarnas gräsmattor. Tycker hundvalpen Mindy.
Tystnad är frånvaro av ljud. Stillhet är närvaro av någonting som är mera än alla ord och ljud.
Så här blå himmel finns bara här. Det gnistrande eftermiddagsljuset som filtreras mellan tallarna får snön att stråla som ingen annanstans. Backen är brant, jag flämtar och stannar upp. När jag lyfter min blick bländas jag av himlens klarblåa ton. Tallarna står röda, tysta och eviga. Jag blir gråtmild av glädje. Backen reser sig bakom …