Klimatångest drabbar i synnerhet unga och barn. Medvetenheten om miljökrisen kastar en skugga över framtiden. Klimatförändringarna konfronterar oss alltmer påtagligt här och nu. Har vi berövat kommande generationer hoppet? Enligt FN stiger jordens temperatur med tre grader om vi fortsätter att leva som nu. Vi har alla ett ansvar att göra den radikala förändring som krävs för att rädda en livsduglig planet.
Den här förändringen möter också motstånd. Det politiska beslutsfattandet är långsamt. Företagen som är knutna till den fossila ekonomin stretar emot. Min egen generation, sextioåringarna, låter hellre planeten gå under än går över till en växtbaserad kost. Och ännu konstigare: de hotar att köra över de unga som agerar för planeten!
Värderingar och identitet krockar
Att avstå från den fossila bränsleekonomin slår hårt mot den västerländska konsumentidentiteten, värderingarna och affärsverksamheten. Det är ett slag mot det vi har sett som det goda livet, det vi borde sträva efter i livet. Den nödvändiga minskningen av konsumtionen avslöjar den grundläggande tomheten i vår livsstil. Om vi ska vara ärliga upplever vi skam och ångest. Vårt förhållande till naturen är traumatiserat och det tär på oss som en låggradig inflammation.
Vi har blundat för djurens lidande och den systematiska miljöförstöringen. Det norra halvklotets välstånd har byggt på exploateringen av det södra halvklotet. Vi accepterar chockerande ojämlikheter, både i vårt eget samhälle och globalt. Vi insjuknar mentalt och fysiskt för att vi är natur, och för att vår relation till andra människor, till naturen och till oss själva har brutits.
Plåstra inte om klimatångesten
I min egen förändringsprocess har jag misslyckats många gånger, gripits av hopplöshet och någorlunda hankat mig framåt. Mina egna gärningar och val känns ibland förkrossande obetydliga. Men det är viktigt att förbinda sig också till de små gärningarna! Klimatångest kan bli aktivism, ett aktivt hopp, som miljöaktivisten Joanna Macy säger. Det aktiva hoppet framhäver individers och samhällens möjligheter att genomföra förändringar mot en hållbar framtid. Klimatångest är en hälsosam reaktion på en sjuk livsstil. Därför ska den inte plåstras om.
Så småningom började min ångest ge vika, min medkänsla vakna. Jag kände att jag är en del av den här planeten, byggd av samma ingredienser. Medkänsla är ändå inte något ouppnåeligt, utan den består av våra mest förträngda känslor och att ärligt kunna möta dem. Medkänsla för mig själv och andra människor, för allt levande och icke-levande, växer fram ur klimatångesten, den föds ur icke-medkänslans ingredienser.
De förändringar som verkar omöjliga leder oss mot en välmående planet och en ny samhörighet med varandra, oss själva och naturen. Medkänslan är en kraftresurs som hjälper oss att förstå vår plats i biosfären. Den hjälper oss att skapa ett samhälle som bryr sig och som är på väg mot en mer hållbar framtid.
Harri Virtanen är chef för Borgånejdens familjerådgivningscentral. Han har skrivit boken Trauma ja luonto – kuinka selviytyä ekoahdistuksesta (SKS 2022)
